Antikvarisk förundersökning

Kvarteret Vätan 22, Stockholm - Fasadvy

Kvarteret Vätan 22, Stockholm – Fasadvy

Kvarteret Vätan 22, Stockholm
Antikvarisk förundersökning
Inredning av vind
2002.03.08
Johan Rittsél & Jan Perotti

Inledning

Denna antikvariska förundersökning avser vinden i fastigheten Vätan 22, Regeringsgatan 80, på Norrmalm i Stockholm.

Föreningen önskar inreda två lägenhet på vinden och om möjligt förse dessa med varsin uteplats. Avsikten är att öka bostadsytan i fastigheten. Detta medför ingrepp i befintlig välbevarad vind samt håltagning i taket för ljusinsläpp. Beställaren är väl insatt i byggnadens kulturhistoriska värde och vill att alla eventuella förändringar ska ske utifrån byggnadens förutsättningar och historia.

Föreliggande antikvariska förundersökning har upprättats för att kartlägga de kulturhistoriska värdena i de aktuella delarna. Detta har gjorts med hjälp av arkiv- och litteraturstudier, intervju av boende samt besök på plats. Utifrån en kortfattad bakgrund och förändringshistoria har en konsekvensbeskrivning upprättats, följt av råd och riktlinjer inför eventuella förändringar.

Fastigheten förvärvades nyligen från staden av en av hyresgästerna bildad förening. I samband med försäljningen utförde Stockholms stadsmuseum en grundlig byggnadsinventering av fastigheten. Stora delar av historiken i denna förundersökning baseras på de av stadsmuseet framtagna uppgifterna. Viktig källa till kunskap och förståelse av byggnaden utgör samtal med Ingrid Valentin och hennes dotter Suzanne Valentin. Ingrid har bott i byggnaden sedan 1930-talet och Suzanne är uppvuxen där.

OBJEKT:
Kv. Vätan 22, Norrmalm, Stockholm

BESTÄLLARE:
Jockum Hultén

ANTIKVARIE:
Johan Rittsél & Jan Perotti, AIX Arkitekter AB

Bakgrund

Fastigheten är markerad med blått i Stadsmuseets byggnadsklassificering. Detta innebär att det är en ”fastighet med bebyggelse vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen”. Fastigheten skyddas i enlighet med PBL §3:12. Stadsmuseet har även upprättat skyddsföreskrifter för byggnaden. I den står bland annat att exteriören inte får förändras, vindens planlösning får inte förvanskas samt att äldre vindskontor inte får förvanskas.

Byggnaden uppfördes i slutet av 1890-talet. Bygglovsansökan är från 1898. Två år senare hölls slutbesiktning. Byggherre var AB S:t Birgitta och byggmästare A.G. Sällström. AB S:t Birgitta hade rötter i den katolska församlingen

Arkitekter var Isak Gustaf Clason och Bror Almqvist. I.G. Clason var en av Sveriges mer namnkunniga arkitekter på sin tid. Han hade en stab av yngre arkitekter och bland dem ingick B. Almqvist. De hade tidigare bland annat samarbetat med ritningar till Hallwylska palatset. B. Almqvist kom senare att anlitas som kyrkoarkitekt. Flera kyrkor i Värmland har B. Almqvist som upphovsman.

Byggnaden fotograferad från Regeringsgatan 1911 (?), innan det nuvarande grannhuset uppfördes. Foto: Stockholms stadsmuseum.

Bild 1. Byggnaden fotograferad från Regeringsgatan 1911 (?), innan det nuvarande grannhuset uppfördes. Foto: Stockholms stadsmuseum.

I.G. Clason har en given plats i den svenska arkitekturhistorien. Hans arkitektur var stilbildande för 1890-talets bostadsbebyggelse. Kännetecknande för I.G. Clason och 1890-talets arkitektur var bland annat äkta material, stileklekticism, bearbetad sten, svartmålade plåttak, mörka interiörer, en markerad tyngd och indragna dörr- och fönsterpartier. Det sistnämnda gjordes för att skapa djupverkan något som förstärktes genom att snickerierna målades med mörka färger.

De ovan beskrivan karaktäristika för 1890-talet stämmer väl i på Vätan 22. Byggnaden har en rustik fasad i tuktad grå kalksten som ger intrycket av stor tyngd. Fönster- och dörrpartierna är indragna och målade i mörka färger. Byggnaden bär spår av samtida engelsk arkitektur, svartmålat plåttak, m.m. Stilmässigt markerar Vätan 22 brytningstiden mellan stileklekticismen och jugend som gjorde sitt intåg i Sverige vid sekelskiftet 1900. I trapphuset framträder jugendstilen tydligt i de målade fönstren och utvändigt i burspråkens utformning och växtornamentiken runt entréerna.

Byggnaden består av en högdel mot Regeringsgatan med tillhörande gårdshus samt en lägre del mot Snickarbacken. Huvudtrapphuset nås från entrén belägen vid Regeringsgatan. Trapphuset har en påkostad inredning med målade fönster och boaserade väggar på våningsplanen. Trapphuset i lågdelen med entré från Snickarbacken samt trapphuset i gårdshuset har en enklare utformning. Byggnaden har 7 våningar och en vind. Tre av våningarna ligger under Regeringsgatans nivå.

Utrymmena längst ned i byggnaden nyttjades som verkstadslokaler. Ovan verkstaden hade den Katolska församlingen undervisningslokaler och gymnastiksal. Lokalerna mot Regeringsgatan innehöll olika typer av affärsverksamheter och resten av fastigheten bestod av lägenheter. Delar av fastigheten har nyttjats av Pernbys konstskola sedan 1930-talet. Konstskolsverksamhet förkom även tidigare. Det förkommer således en lång tradition av konstnärlig verksamhet i fastigheten.

Fastigheten har bytt ägare ett antal gånger och flera lägenheter har med tiden börjat nyttjats som kontor. Fastigheten förvärvades av staden 1971. Motivet till förvärvet är oklart. Möjligen förvärvades fastigheten inför en breddning av Regeringsgatan.

Förändringshistoria

Byggnaden har genomgått ett antal mindre förändringar sedan den uppfördes. De största ingreppen utfördes under 1930-talet då hissen installerades och ett antal andra åtgärder vidtogs. Utöver dessa åtgärder har ingreppen varit få. Ytskikt har förnyats, rum har delats av och installationer av olika slag har utförts, men som helhet betraktat är byggnaden synnerligen välbevarad.

Bild 2. Delar av taklanskapet mot gården.

Bild 2. Delar av taklanskapet mot gården.

Bild 3. Delar av taklanskapet mot gården.

Bild 3. Delar av taklanskapet mot gården.

Nedan följer en kronologisk lista över kända förändringar.

I september 1919 ansökte den dåvarande fastighetsägaren, fabrikör Alfred Bratt, om att få bygga över en del av gården. Genom denna åtgärd kunde A. Bratt utöka verkstadslokalerna som låg intill. Överbyggnaden utfördes med ett betongbjälklag efter ritningar upprättade av Granit & Beton Aktiebolag.

Ett år senare ansökte A. Bratt om att få inreda ett garage för en bil. Garaget skulle ligga till höger innanför infarten från Snickarbacken. Arbetet med garaget avsynades 1923.

I augusti 1925 ansökte A. Bratt om att få ta upp en dörr mellan två butikslokaler i entréplanet från Regeringsgatan. Dörren togs upp mellan de två rummen närmast norr om porten.

I samband med att grannfastigheten bebyggdes i slutet av 1920-talet sattes befintliga fönster i brandmuren mot söder, igen. Fönstren fanns i serveringsgången på bottenvåningen, första, andra och tredje våningen. Fönsternischerna med sina plåtluckor sitter fortfarande kvar. Bakom luckorna – som är ursprungliga – sitter fönstren kvar.

År 1938 ansökte vicevärden C.A. Isaksson om att få installera en elektrisk personhiss i huvudtrapphuset. Förslaget upprättas av Svenska AB Flohrs hissar. Installationen innebar att en dörr sattes igen i källaren (en våning ned från Regeringsgatan). På entréplanet togs en dörr upp och en sattes delvis igen. Dessutom byggdes en toalett i ett utrymme bredvid hissen. På våningsplanen togs en liten del av den södra lägenheten i anspråk för hissen. Detta medförde att toaletterna i dessa lägenheter byggdes om och att en ny dörr till desamma togs upp. Den ursprungliga dörren sattes igen. På vinden byggdes ett maskinrum.

Samma år ansökte C.A. Isaksson även om att utföra en värmeanläggning, anordna ett sopnedkast från gården samt att bygga bad- och toalettrum i lägenheterna. Det har inte kunnat fastställas vad ansökan om att bygga bad- och toalettrum innebar.

Det dröjer till 1977 innan nästa ansökan inkommer till kommunen. I den vill den dåvarande ägaren Familjebostäder byta ut takplåten mot ny, vilket också utfördes.

År 1980 tvingas målarskolan installera en ny toalett efter krav från yrkesinspektionen. Toaletten utförs som en utbyggnad i stora ateljén.

Den före detta verkstadslokalen under den överbyggda gården byggdes 1990 om till fotoateljé. Vid ombyggnaden revs två pelare och bjälklaget avlastades. Ytterligare åtgärder föreslogs, så som en ny trappa, men de verkar inte ha genomförts.

Övriga förändringar som noterats är ommålning av trapphusen, en ny entrédörr mot Regeringsgatan efter en brand och att hisskorgen och hissdörrarna är utbytta. Det fanns tidigare stora glasade öppningar på gården som gav ljus åt verkstadslokalen. Fasaderna har renoverats och tvättats.

En större förändring som planerades av Familjebostäder men som inte genomfördes, var en inredning av vinden. Ritningar upprättades av byggnadsavdelningen på Stockholms fastighetskontor 1986.

Bild 4. Förslag till takfönster från 1986, utformad av fastighetskontoret.

Bild 4. Förslag till takfönster från 1986, utformad av fastighetskontoret.

Beskrivning av vind och yttertak

Byggnadens tak är brant och högt vilket gör att vinden har en mycket stor volym. Höjden upp till nock är c:a 5,3 meter. Måttet mellan ytterväggarnas insidor varierar mellan 5 – 11,5 meter. Skorstensstockar med olika dimensioner utgör viktiga inslag i utrymmet och skapar naturliga avgränsningar. Vinden är oisolerad.

På takfallen mot gatan (norr och väster) finns små ljusinsläpp i form av små spetsformiga huvar. Det finns dessutom ett antal mindre takfönster. Några av dem är gamla sotarluckor som försetts med en plasthuv. De flesta öppningarna sitter på takfallen mot gården. Takfönstren finns inte redovisade på Clasons och Almqvists ritningar. De kan därför antas vara sekundära. Det finns takkupor och takfönster på den lägre byggnadskroppen. Dessa är original och kan fungera som inspirationskälla. Taklandskapet karaktäriseras av asymmetri, varierande takvinklar, skorstenar, stora höjdskillnader och trapphustorn.

Bild 5. Visar den befintliga vindsinredning samt brandbottnen.

Bild 5. Visar den befintliga vindsinredning samt brandbottnen.

Bild 6. Visar den befintliga vindsinredning samt brandbottnen.

Bild 6. Visar den befintliga vindsinredning samt brandbottnen.

Vinden är indelad i ett flertal vindskontor. Indelningen är utförd med brädväggar av ramsågade brädor. Väggarna sträcker sig upp till hanbjälken (3,7 m). Varannan bräda når upp till hanbjälken och varannan är ca: 0,7 meter kortare. Brädorna är uppsatta med smidda spikar. Dörrarna in till vindskontoren är bräddörrar upphängda med enkla, rektangulära gångjärn. Även dessa är uppsatta med smidda spikar, men med en grövre dimension. Äldre låshaspar sitter kvar på flera av dörrarna. I de fall brädväggarna ansluter till murstockar har anslutningen utförts av plåt. Ytan på brädorna antyder att de åldrats under lång tid. Brädväggarna finns inte redovisade på ritningarna från 1898, men de är med största sannolikhet ursprungliga. Antagandet förstärks ytterliglera genom samtal med Ingrid Valentin som bott i byggnaden sedan 1930-talet. Enligt henne har vinden sett likadan ut hela tiden.

Bild 7. Detalj av dörr till vindskontoren.

Bild 7. Detalj av dörr till vindskontoren.

Golvet på vinden består av med bruk fogade tegelstenar, så kallad brandbotten. Brandbotten kallas det tegel- eller betongskikt som lagts på översta bjälklaget i en byggnad för att förhindra spridning av brand.

Den enda registrerade förändringen som genomförts på vinden är installationen av maskinrum till hissen. Taktäckningen är utbytt, men detta har inte inneburit några förändringar på vinden. Underlagstäckningen är nämligen till synes ursprunglig. Några andra förändringar av vinden har inte upptäckts vid besök i fastigheten, undantaget ovan nämnda takfönster.

Konsekvenser och råd

Ur antikvariskt perspektiv innebär inredandet av vinden två konkreta hot. Taklandskapet kommer att förändras och den välbevarade vinden kommer att byggas om. Så väl dokumentvärden som upplevelsevärden kommer att förändras eller gå förlorade vid en ombyggnad. Trapphuset kommer inte att påverkas av en ombyggnad av vinden.

Invändigt kommer upplevelsen av vindens att förändras. Dess stora volym förändras i och med att utrymmet måste isoleras och avdelas. Hissen måste höjas en våning varvid befintligt maskinrum måste byggas om. Vidare måste de befintliga brädväggarna rivas och golvet ljudisoleras, vilket innebär att brandbottnen rivs eller döljs.

Utvändigt är det taklandskapets utformning och stadsbilden som kommer att förändras. Lägenheterna måste förses med dagsljusinsläpp i erforderlig omfattning, vilket innebär att takfallen förses med takkupor, takfönster eller ateljéfönster. Troligtvis behöver inte hisschaktet bryta befintligt taklinje. Det har även framförts önskemål om att anordna uteplatser för lägenheterna. Något som betraktas som främmande för denna typ av byggnader och som ofta innebär tekniska problem.

I och med att fastigheten är ”blåmarkerad” kommer stadsbyggnadskontoret begära in ett utlåtande från stadsmuseet. En inredning av vinden kommer att avstyrkas av stadsmuseet då förändringen betrakats som förvanskning och därmed strider mot PBL 3 kap. 12§ samt att förändringen strider mot de skyddsföreskrifter som museet formulerat. Samtidigt ska det påpekas att det vid försäljningen framgick att det troligen fanns byggrätt för en ombyggnad av råvinden. Staden har således givit föreningen dubbla budskap i ärendet.

Vid en eventuell ombyggnad bör följande synpunkter beaktas:

  • Samtliga ändringar ska planeras och utföras med stor hänsyn för byggnadens historia och kulturhistoriska värde samt för stadsbilden.
  • Inga takkupor utförs på takfallet mot Snickarbacken. Takfallet är väl synligt från gatunivå varför nya takkupor skulle upplevas som störande för gatubilden.
  • Takkupor på takfallet mot Regeringsgatan bör undvikas i största möjliga utsträckning. De som utförs ska inte synas från gatunivå. (se bifogad ritning)
  • Hisschaktet ska hållas inom befintlig vindsvolym. Det vill säga, genombrott av taket på grund av hissen ska undvikas.
  • Befintliga takkupor bevaras.
  • Samtliga skorstensstockar och skorstenar ska bevars. Deras form och placering får inte förändras.
  • Ingrepp i befintliga takstolar bör undvikas.
  • Brandbottnen bevaras i största möjlig utsträckning. Där så är möjligt kan brandbottnen ligga synlig.
  • Inredandet av vinden får inte innebära något ingrepp i trapphuset.
  • Lämpligheten att göra vindskupor eller takfönster varierar mellan de olika takfallen. Se bifogad ritning.
  • Vindens volym ska beaktas och tillvaratas.
  • Ska uteplatser anordnas ska de vetta in mot gården. De bör inte synas från marknivå. Placering och utformning ska utföras så diskret som möjligt.
  • Byggnaden har inrymt olika verksamheter som kan fungera som inspirationskälla vid kommande förändringar.

Bilaga

Förklaring till bifogad ritning:

I och med byggnadens höga kulturhistoriska värde är det viktigt att eventuella ingrepp anpassas till byggnadens befintliga utseende och att de inte upplevs som störande. Särskilt viktigt är att stadsbilden inte förvanskas. Med detta som motivering anser vi att inga ingrepp ska göras på de takfall som är synliga från gatunivå (rödmarkerade på ritningen).

På de takfall som inte är synliga från gatunivå, men där ingrepp skulle kunna upplevas som störande för stadsbilden, bör håltagningen utformas så att den inte syns från gatunivå (blåmarkerad på ritningen). Byggnadsdelar som är viktiga ur estetisk synvinkel har också markerats med blått. Takfallen in mot gården är inte synliga från gatunivå varför eventuella ingrepp bör konsenterarnas dit (gulmarkerad på ritningen).

Beställaren har även uttryckt önskemål om att vindslägenheterna ska förses med uteplatser. På ritningen har tänkbara placeringar för uteplatser markerats med grönt. Val av placering har gjorts utifrån kriteriet att de ska synas så lite som möjligt och därmed minimera förändringen av byggnadens helhetsintryck.

Källor

Stockholms stadsbyggnadskontors arkiv – Ritningar och handlingar
Faktarummet, Stockholms stadsmuseum – Fotografier och handlingar.

Eriksson, Eva, Den moderna stadens födelse, Stockholm, 1990.
Råberg, Marianne mfl, Husen på malmarna, Stockholm 1985.

Malmarna del II, Stockholm 1969.
Vätan 22 – En byggnadsinventering från Stockholms stadsmuseum 2000.

Diverse handlingar framtagna inför försäljningen av fastigheten.